Nu när Sanna med ferarrin Misty utnämnt mig till läsvärd & intressant blogg fick jag lite välförtjänt panik & insåg att jag borde blogga – i alla fall om nånting, om så inte intressant.
Sen sist bloggat har det blivit en del träning & otaligt många promenader. I fredags träning med peppiga Y&B på Vinna HC. Jag & Tvist körde två pass varav jag på det första fokuserade på transporter med & utan störning (jag måste satsa på att få så många rätt på ”min sida” som möjligt – i Tvist värld är det nämligen INTE ett straff att bli avbruten & få göra om igen, det är INTE ett straff att jag snor belöningen & att jag backar tillbaks till startpunkten – toppen! 
Det gick emellertid himla bra förutom när jag transporterade mig rakt emot Mia som satt på huk & kved ”nam nam nam!”. Men – typiskt bra träning som ska göras mer, oftare & hårdare. Därefter körde jag rutan med target på tio meter & – han tänkte! 
Lite vinglig väg till rutan men första skicket satt som ett smäck båda gångerna, utan att han tidigare sett uppställningen av rutan.
Andra passet fokuserade jag på återgångar med apport genom runtträning med apport i munnen. Det verkade dock vara en sak för mycket att ha i huvudet för Tvist: hålla fast – springa fort – runda – komma tillbaks. De tre första klarade han utan större svårigheter men det fjärde gick sådär 
Efter att han rundat stolen gick rullgardinen ner & han sprang lyckligt med ett fast tag om apporten – men inte omedelbart tillbaka – för på vägen såg han en ruta… & kände vinden i pälsen… & han höll. & han han sprang. Fort. Dock inte särskilt målinriktat. Fick således påminna med ett bestört ”Hallå! Tvist! Vi är ett team!” Testade också varianten att Mia höll honom i nackskinnet med apporten för frivilliga återgångar där jag belönade fart & söka vänster sida (ingångarna behöver tränas på separat, de är för tillfället mer IPO-lika). Rätt gött träningspass bra träningspass hur som helst.
I lördags skotträning med Tvist & Hippie & Lyxa när Emelie ändå skulle skjuta för Ila. Jag & Mia kände latheten drabba oss & band upp hundarna i staketet medan vi drack kaffe & hade det gött . Tvist är skottfast som berget & fick mest vara med som moraliskt stöd – ingen reaktion på Hippie heller. Skönt det. Efter skotträningen aka fikasessionen skulle vi egentligen tränat men överfölls återigen av obeslutsamhet & matthet. Gick därför en rejäl offrodpromenad över ris, mossa, kalhygge & kuperad frusen traktorstig istället. Kom tillbaks & körde några korta skick till rutan för att åka en sväng till Vårgårda & gå stadspromenad – för att senare fika lyxlatte inne hos mig.
Imorse ringde Emelie & frågade om jag var vaken varpå jag relativt nyktert svarade att ”öööhh inte så vaken som jag borde” , kastade mig upp, hastade ner lite träningsprylar & åkte till Stormvallens ridhus för att möta upp Emelie, Vinna & Elit, Göteborgs Hundarena-Tina, Joplin & ridgebackarna samt Lotta med Tesilen för två timmars lydnadsträning. Tränade transporter, inkallning, första fjärrskiftet & rutan med target. Insåg till min förtret att Tvist dock inte kan rutan längre – men däremot leta efter target på tio meters håll. Aaaah. Att ett så fint moment kan fallera till luft & ingenting – mer träning behövs, ofta & på längre avstånd. La sen en plats med övriga när Tvist var helt gasad. Fick lite pip & några tassflytt under de tre minutrarna, men ändå skönt att han ligger trots att han kommer direkt från actionmoment & vild kamplek. Borde dock lägga honom oftare & under längre tid när han är i rätt aktivitetsnivå. Synd att gruppmomentet är så urbota tråkiga (vad gjorde man innan man hade surftelefon?!).
Efter Tvistträning fick Hippien komma ut – som skällde ut genomsnälle ridgebackfarbrorn & hävdade att han tänkte äta upp henne. Lite spökig & fjollig är hon just nu. Både andra hundar (av icke-vallhundstyp) samt mystiska skogsstubbar får höra hennes hesa målbrottsstämma i tid & otid just nu. För att inte tala om den väsande frallan vi träffade i väntrummet hos veterinären – VE & FASA! Charmigt Efter lite passitivitetsträning agerade vi störning åt fotgåendehundarna & kampade bakom, framför & förbi. Fint fokus där den fläckiga parabolterriern imponerade med stort engagemang. Tar jag kamptrasan är hon snabb på att bjuda på nånting för att vinna tillbaks den – oftast ligg. Trevligt beteende som jag tänkte behålla (till skillnad från målbrottsskallen ). Efter träningen fick hon röja loss en stund med fina Joplin i ridhuset. När tiden var ute packade jag genast ihop mig för kaffe & alldeles för sen frukost hemma – & slöt strax igen upp med Tvist & Hippie med Emelie, Clas & Lajo med Vinna, Elit, Ila, Lycka, Vera, Zazzi & Mira samt Maria & Leia för en två timmars offroadpromenad. Åtta aussies & två shelties.
Väl hemma fick jag panik när jag insåg borttappad plånbok & for till Vårgårda för ytterligare promenad i lönlöshetens tecken. Tills Mia hittade den i sin bil Gekås. Slutet gott.
Bildlöst idag – ska försöka kompensera imorgon. Så länge – tingeling!
Duktig bloggerska!